Matchtrupp: Thea, Alexandra, Linnea F, Linnea L, Josefine Ha, Elisa, Linnea K, Wilma, Ida, Iza, Cajsa R, Cajsa F, Elina

Seriematchen mot IFK Klagshamn skulle visa sig bli en fysisk kamp mellan två hårt arbetande lag. Lagen hade motsatta resultattavlor inför matchen, vi med 4 vinster och 1 förlust och Klagshamn det precis motsatta. Kanske spelade detta in inställningsmässigt i laget då det på förhand framstod som att segern var hemma innan matchen ens hade spelats. Men Klagshamn visade från start att de inte tänkte ge sig så lätt. De arbetade med en tydlig och disciplinerad defensiv mot vilken vi hade svårt att skapa offensivt. Och de lägen vi vaskade fram avvärjde Klagshamns mycket duktiga målvakt på ett väldigt kompetent vis. Det var också en kväll då bollen inte studsade vår väg, många felträffar, missflyt med mottagningar etc satte käppar i hjulen för en riktigt vass prestation. Och då vi inte fick utdelning i vår höga press så spreds sig en frustration som innebar att vi arbetade mycket en och en. Vi var stressade som lag och ville komma till avgörande lägen lite för fort istället för att ha tålamod i vårt passningsspel och gå på attack när tydligare möjligheter gavs. Strax innan pausvilan slog Klagshamn en långboll som friställde en av deras spelare och 0-1 var ett faktum.

Smått frustrerade och irriterade i paus så pratade vi om att återgå till grunderna, visa mer tålamod och noggrannhet och framförallt inte bara söka utspel till kanterna eller försöka avgöra genom soloräder. Nästan omedelbart gav detta utdelning i andra halvlek då Elisa kvitterade från nära håll i straffområdet. Målet gav oss energi och vi hade nu en period där vi alla andra dagar hade fått utdelningen både en och två gånger men den här kvällen var annorlunda. Matchen var fortsatt fysisk och präglad av kamp och lite skönspel. Vi kommer upp i bättre standard, spelar mer som ett lag och därmed var prestationen i andra halvlek betydligt bättre än i första men bollen ville inte in. Det oavgjorda resultatet var troligen rättvist och lärdomarna många denna kväll. Tjejerna ska ha en eloge för att de aldrig ger upp utan fortsätter att kämpa trots att det är motigt rent spelmässigt.

/Martin